När inget går som det ska

Jag vet inte ens var jag ska börja med allt som händer eller som man egentligen kan säga allt som inte händer. Att ha det så som jag har det nu är väldigt jobbigt och hur man ska hantera allt vet jag inte. Det är så mycket som händer med mig, framtiden och nu även fått en information från sonens förskola som jag inte vet hur jag ska bearbeta alls.

Just nu känner jag mig arg, ledsen och uppgiven känner att just i detta nu så ser jag inte något ljus i tunneln men samtidigt så vet jag att det kommer gå bra. Men med min borderline så är det väldigt ansträngande att hålla på att jämt påminna sig att allt är inte svart eller vitt utan det finns en enorm gråskala där emellan.

Jag hoppas att det kommer gå bra för annars vet jag inte hur jag ska göra. Att bara gå hemma för man måste vänta på att få svar från alla ställen är något som tär på mig så fruktansvärt mycket. Att man går och väntar och väntar så hinner min borderline hjärna tänka 1.000.000 saker. Hinner även kolla upp och forska i flera saker och just nu så vill jag utbilda mig då jag fått avslag på jobb just för att jag saknar en utbildning.

Nej nu ska jag hoppa till soffan och se om det finns något roligt att kika på eller snara något som kan fånga min uppmärksamhet så jag kan slippa tänka för en lite liten stund.

// Ida Lindqvist

Annonser

Färdig inskolad och höst

Theo är färdig inskolad och imorgon börjar allvaret på riktigt. Har inget negativt att säga om vårat val om förskolan och är så glad över att se hur mycket han har utvecklats på dessa två veckor. Så nu är det dags för mamma Ida att skola in sig i vuxenlivet och arbetslivet. Jag har ingen aning om idag vad som kommer komma skall men det är att försöka vara så aktiv som möjlig och öva upp min sociala förmåga….den finns där men jag tror inte att den gör det.

Sen inte bara med det så är det ju höst nu också! Tänk att hösten äntligen är här jag som har väntat så länge. Fast det blev en liten besvikelse då jag är på G att ta mig ut i världen men blir hindrad för man måste stå i kö. Så jag kommer maxa mina än så tomma dagar med att ta massa höst foton. Jag har tagit några som jag kommer dela med mig lite här.

// Ida Lindqvist

Inskolning

Nu har det gått en vecka för Theo på hans förskola och jag är så stolt över hur modig, smart och social han är. Hur han vågar prata med dom andra barnen utan problem att han kan gå till några andra kompisar på förskolan och bara börja leka.

Nu har vi varit på förskolan i en vecka och han har gjort det jätte bra och jag känner att han kommer trivas där för jag trivs med valet av förskola. Och nu när vi har varit där ett tag så känns det ännu bättre. Jag ser fram emot alla roliga saker dom kommer få göra och alla kompisar han kommer få.

Jag var orolig från början med att vi skulle börja inskolningen och jag kände inte mig redo. Theo har inte haft några problem utan det är med jag som känner att jag vill ju inte lämna ifrån mig min lilla bebis…..men han är ingen bebis längre. Han är ju min lilla stora kille som ska börja förskolan och jag ska jobba. Jag ska jobba och göra så bra jag kan för att kunna ge han den bästa uppväxten han kan få.

Nu ska vi gå på helg och på måndag så börjar vecka två av inskolning och då ska vi bara vara med på måndag sen på tisdag så ska vi lämna och gå hem. Jag känner att det komma kännas mer för mig än vad det kommer vara för han. Han gillar verkligen att vara där och leka.

Det här kommer gå bra det är väl en sådan här separations ångest lilla jag känner. Att inte få ha full kontroll över vad som händer och sker. Men jag vet samtidigt att det kommer gå jätte bra. Sen att jag säkert kommer grina varje gång efter jag har lämnat honom för att jag kommer sakna han så fruktansvärt mycket. Mitt älskade lilla bustroll.

DSC_0041.JPG

// Ida Lindqvist

Theo 1 år!

Kan ni förstå att det redan gått ett år sedan min Theo kom? Jag kan knappt förstå det själv att min lilla bebis nu inte längre är en bebis utan har blivit en liten pojke. Jag tycker det har varit ett roligt men jobbigt år som mamma för första gången men jag har älskat det ändå. Jag har haft jobbiga dagar med han även jobbiga nätter. Han har haft krupp varje gång han har varit sjuk och det har gjort att man verkligen får ställa sig själv på prov som förälder/problemlösare eller vad man ska säga. Men nu lite kort om min lilla Theo.

31 augusti 2017 födde jag en son, mitt första barn. Att få se han första steg, ord, klappar och finesser värmer otroligt mycket i mitt mamma hjärta. Jag är så intresserad av att se vem kommer Theo bli när han blir större då han redan nu visar mycket vem han är och vad ha gillar.

Jag har aldrig känt en sådan här känsla förut. Kärlek, lycka, oro och stress men även om jag känner det varje dag så får jag ändå ihop dagarna. Nu väntas inskolning på förskola och att även jag ska skolas in i arbetslivet. Så spänningen fortsätter med vad som komma skall.

// Ida Lindqvist

Hösten närmar sig

Snart kommer september och då börjar hösten men den visar sig lite nu och då redan nu. Jag ser fram emot att ”mys” årstiden kommer och jag får börja göra det gosigt här hemma. Kommer få se Theo börja förskola och för förhoppningsvis så kommer jag också börja arbetsträna. Men jag ser även tillbaka på denna underbara sommaren och hur glad jag är att jag inte varit gravid denna sommar…puh..de som varit gravida denna sommar har gjort det super bra. Denna sommar har bjudit på många saker allt från badande, lekande och se theos första staplande steg. Bjuder på bilder från min sommar.

Känns ganska skönt att avsluta sommaren med ett kalas och att man har vetskapen att varje gång när sommaren tar slut innan hösten kommer så kommer vi alltid ha kalas. Jag kan knappt förstå att jag snart redan har varit mamma i ett helt år. Nu ska jag komma på vad vi ska bjuda på när vi har kalas och hur jag vill börja spendera min höst.

// Ida Lindqvist

Nu börjar verkligheten?

Idag har jag min sista dag som ”mamma ledig” och ska ut i arbetslivet igen. Det är jätte läskigt och samtidigt spännande. Jag har ingen aning om vad jag ens vill jobba med/som har inte den blekaste men vill testa på lite olika saker som plåtslagare, sotare, lagerarbetare, skogsvakt eller rent utav bli egenföretagare. Jag har nu på tisdag mitt första möte med arbetsförmedlingen och det ska bli väldigt spännande att se vad som kommer att ske. Jag vet att när jag pratade med dom nu i början av sommaren om att börja någon typ av arbetsreab. då jag varit sjukskriven så länge.

Jag har svårt att greppa att jag ska inte längre vara hemma hela dagarna med Theo utan jag ska på möten hit och dit. Redan nu första veckan så har jag 4 möten inbokade om jag minns rätt. Och jag har ingen aning hur jag ska lyckas få allt att gå ihop…..eller ja mer hur jag ska få ihop det i huvudet jag vet som att jag egentligen kan men då mitt tidigare liv har visat mig motsatsen så känns det väldigt jobbigt att åka iväg och börja göra något men samtidigt så känns det bra för då bidrar jag till samhället.

Jag har börjat planera vad jag ska göra på Theos 1 års dag som närmar sig med storm steg. Kan inte förstå att han snart är 1 år och 3 dagar efter hans ettårsdag så börjar han på förskolan. Men jag har väl 3 stora mål som är prio ett nu i min närmaste framtid. 1, börja arbetsträna 2, att Theo trivs på förskolan och 3, att ta körkort och fixa en hyfsad bil.

Nu ska jag bara chilla vidare här en stund till sen ska Theo upp och vi ska gå till en lekpark av något slag tills det är dags för kvällsfika. Sen ikväll så har jag ordnat så det blir ost, korv, nötter, chips, marshmallows och pinnbröds kväll.

// Ida Lindqvist

Födelsedag & drömmar

Ska man vara exakt så var det igår den 6 som jag fyllde år men jag har valt att firma mig idag då min familj har möjlighet att komma hit. Jag hade igår en väldigt trevlig och lugn dag med massa bakande och förberedande för idag. …. jag har även kommit på att jag är ”kass” på att göra vanliga tårtor för den jag gjorde färdig idag blev ca 10 cm hög. haha men då blir det bara mer tårta till folket!

Jag har även kommit på var i livet jag vill vandra….ja eller har en dröm som jag känner har funnits hos mig i många år men jag har som inte tänkt så mycket mer på det. Men sen Theo kom så känner jag att det är det enda rätta. Jag vill flytta ut på landet i ett litet hus med en mindre ladugård som jag vill göra om och renovera. Jag vill även ha får och kanske någon enstaka ko. Ett lagom stort trädgårdsland med tillhörande växthus så man kan odla allt från potatis, tomater och sallad.

För jag vill ge möjligheten till min son och bonusbarn att förstå hur det funkar i verkliga livet och att allt man äter kommer inte från affären utan man måste odla osv. Jag vill även ha möjligheten till att kunna ha hund och kanske någon katt och det känns som att vill jag ha djur så vill jag bo ute i landet så man får vara ”fri” eller fri blir det för mig. Jag är inte så beroende att vara uppkopplad 24/7 till internet. Jag känner mig bara stressad och pressad på att man ska lägga upp bilder på hur bra man har det och skriva massa strunt som inte ens är sanningen.

Jag har drömt om att bo i hus jämt, jag har drömt  om att ha en mindre ”bondgård” för jag älskar djur, jag vill ge mina barn möjligheten till att springa fritt och inte bli ett ”betong” barn, jag mår väldigt bra av att vara långt ifrån stor stan, jag vill kunna påta på i trädgården som jag vill, jag vill kunna bygga/renovera så jag får ett hem precis så som jag vill ha det. Och jag tror att denna dröm kommer kunna bli sanning mer eller mindre för denna drömmen ger mig hopp om att jag inte för all framtid måste sitta ”instängd” i betongen. Jag vill kunna gå naken på gården utan att hela världen ska se mig det räcker med om det är en älg som står på andra sidan eller en ko i hagen.

// Ida Lindqvist

Onsdag

Idag så har tjejerna haft skolavslutning, Moa gick ut 3an och Leiah gick ur förskole klass. Jag och Theo var där och kollade på när skolan tågade till stället där dom har avslutningen. Kenneth han var inne på avslutningen och fotade lite. Men jag och Theo gick hem för det var inte att tänka på att försöka vara där inne med han + vagn när det är så fullt med människor som kommer dit.

Så vi gick hem och när vi kommer in på våran gård börjar det ösregna och sen precis när jag har fått in vagnen så börjar det hagla helt galet mycket. Men det känns skönt att det regnade en skur för det känns friskare i luften idag och inte lika kvavt längre.

Så jag och Theo har spenderat dagen inne idag så jag hoppas att det är bättre väder imorgon så vi kan vara ute och gunga. Tänkte ta mig till nydala imorgon och kika in på 4H gården och sen gå ner till stranden och leka lite sanden med en liten picnic till mellanmål.

Nu ska jag komma på vad jag ska göra för resten av denna kväll innan man somnar. Vad ska man göra är en väldigt bra fråga.

// Ida Lindqvist

 

Dammade av kameran

Jag har många gånger känt ett tomt rum i mig själv….eller vad man ska säga. Man ”gömmer” intressen för man försöker passa in någonstans som man inte ens gillar att vara. Så jag tog fram kameran lite snabbt och fotade lite på gården när Theo kröp runt och utforskade. Här är ett litet resultat av att fota och lyssna på podden tappad som barn.

// Ida Lindqvist

Fritid?

Jag har kommit på att jag inte har funnit mig en hobby som jag fortsatt att göra. Jag gör något ett tag sen när jag upplever motgång så börjar något nytt. Jag har några saker som jag alltid har kommit tillbaka till varje gång. Det är att fotografera, redigera, montage. Sen har jag rita, teckna, serie strippar. Den sista saken är pyssel, diy, ”snickra”.

Just nu sitter jag i ett sådant där mellan läge där jag inte vet vad jag vill för jag har massa projekt uppskrivna i mitt huvud. Några exempel,

  • Snickra till kyrkbänken
  • Rita serie strippar av barnen
  • Göra en mini rabbatt
  • Fotomontage med theo
  • Snickra ihop ett bord

Och så mycket mer men jag vet verkligen inte var jag ska börja. Önska nästan jag hade ett schema som sa att idag ska du rita och i morgon snickra….. Men det finns inte tid riktigt det borde finnas fler timmar på dygnen.

// Ida Lindqvist